Onsdag

I dag drog vi en tur på isen. Matte sa kolla vilka slö-springande goldens därframme. Jag konstaterade att hennes syn på långt håll inte är något att hurra för. Tre sekunder senare var den första "golden" framme vid oss. En irländsk varghund tjena goddag. Tyvärr inget bildbevis, inte ens en sopig mobilkamera. Henne var det ordning på. hej och hälsa. Sedan kom hennes yngre kompanjoner och det var inte lika kul. De ville leka lite och smaka på mig. Visst är jag god och rar men är man byggd som dem är det en dålig idé att lattja med mopsar. En lekfull tass var som när Baloo sopar till Mowgli i djungelboken ungefär.
Ägaren kom fram. och hundägare är så märkliga på någotvis. Han var finne och sa med mjuk röst men Ylvaaa ta det lite lugnt. Nå. Om ylva inte tar det lugnt blir det inget kvar av mig. Hundägare har en benägenhet att riskbedöma sina egna jyckar på ett väldigt partiskt vis.Sedan sa han:tro det eller ej, men jag har faktiskt tänkt att jag skulle skaffa en sån där som din jag också. Nu pratade han förstås till matte och pekade på mig. Sådärja.