Tisdagsnöje

I kväll var det frall- och mopsträff i Vitan. Ett nytt tisdagsnöje kl19.30. Det var första gången för min del. Skulle ha date med Betsy men mattarna lyckades missa varandra. Nåväl. Hade gärna haft Betsy att hålla i svansen, jag visste nämligen inte alls hur man skulle göra där. Kände mig plötsligt blyg och en smula förvirrad. Stod som nya pojken i klassen med stora ögon och lät alla nosa mig vart de ville. Sa inte ett uff, vilket numera ingår ganska rundtassat i min dagliga dos av samtal. Tittade och nosade försiktigt på alla, speciellt damerna förstås. Frallorna var hemskt buffliga och pansarvagnade till mig ett par gånger så jag förskräckt skuttade ur vägen. Markerings battlade med Frasse och försökte ta kontakt med en alfa-boston terrier. Bassetdamen ingav också trygghet.

Hoja.nu

Matte längtar såå efter att rulla fort och mata mil. Den lilla räserhojen är dock för tunn för att orka mopssällskap, men det experimenteras på andra cyklar. Nertryckt i en korg kan jag nog leva med. Man får sitta som ett tänt ljus och finna sig i att öronen fladdrar. Inte helt missnöjd med egen taxi.

Pappa kines...

... mamma japan, stackars lilla barn ;)



Nä då - sååå fin den lilla bastarden, som växt till sig och har en nos som heter duga tycker papsen.

Valp med rustning

Den här lilla skiten ger mig så mycket stryk. Valptänder med långa nosar borde förbjudas. Han hänger sig i mitt lösa skinn och vrider om, sedan när man ska bita tillbaka får man tveklöst bara en tugga päls i munnen.

En sista hälsning

Kärlek slickas härifrån till Älsklings-Aikki, 12 år, som kommer dra vidare till sällare jaktmarker i morgon. Mattes första hund. I alla fall pyttelitegrann. Hon har lärt sig allt hon kan (om hundar) av honom.
Minns speciellt en krispig, svinkall decemberdag i Pajala. Aikki tonårsstörig och J frustrerad. Ville inte alls lyda. Var bara lyckligt ostyrig och la sig glad i en snödriva för att kyla av magen en smula. Tydligen tyckte han inte att -38c var tillräckligt kallt.

Dom växer dom små bastarderna

Lucky bastard.