Mattebyte

Tog båten ut i Roslagens arkipelag denna morgon. Sov mest lugnt i min väska och tuggade vänligt på mjukis grisen. Är på väg med matte A till Rödlöga och den totalt ouppkopplade, bortkopplade, avkopplade fiskeboden som är vår sovplats. Hörs till helgen!

Byte igen

Sista hela dagen i Luleå. Har varit två fina veckor med äventyr och nya kompisar. Min nya kompis på Långgatan finnspetsen. Och Bark förstås. Han blir nog minst 2m lång så stora tassar som han har. Gott om mys. I går charmade jag en mycket hundrädd släkting. Sov räv och höll mig i skinnet. Då vågade hon klappa mig lite bakom örat. Tänk att även jag har en skräckinjagande approach! Blir lite spak av de senaste dagarnas hetta och av att få Surgubben Aiki att förstå att han faktiskt klampar in på mina domäner. Det mesta får han göra och lära mig, men han får inte ta mina mysplatser nära tvåbeningarna och spärra vägen till min sovplats resväskan. Då blir jag ARG! Han är svartsjuk också, surfarbrorn. Det är bara han som ska klappas hela tiden annars lyfter han på läppen och skräms med gaddarna. Men då blir matte Arg.

Hur som helst har jag en massa hem här. Många tvåbeningar som bryr sig och gott om stigar att skvätta in.

En lugn afton förra veckan

Skurholmsberget

Läser den nyskvätta lokaldelen på Skurholmsnytt. Detta är även skogen jag fintade matte i. Har lovat dyrt och heligt att inte göra om det. I alla fall de närmaste dagarna. Det pratas om att lägga spår för att få mig att använda nosen till annat än tidningsläsning tex om matte eller jag springer i från varandra igen. Ali ser det som en prestigesak att få ordning på nosarbetet. Mopsmaffian på Mörön har nämligen uttryckt tvivel om beskaffenheten på rasen mops imploderade nos och spårning. Jag känner mig som en vetenskapens utsända. Inte utsatt som Laijka, mer en upptäcksfarare. Var går min gräns?

Maffian på Mörön

http://www.hanno.se/kunder/Mopsmaffian.mov

och funkar det inte att klistra in denna länk, skippa det sista efter /slashen så kommer du in i arkivet att ladda ner M-maffian.

Jag och Torneälv

Midsummer in Pajala

Äntligen tog hon mig hit - till Pajala! Detta ställe som har framstått mer som dröm än verklighet. Precis vid kanten av Torneälv står smörbollarna i full blom i midnattsolens ljus och bastun har väntat på att få besök denna magiska natt.

Jag hoppade dock bastun - fick vara kvar i stugan. Jag har för taskigt ventilationssystem. Men hon hade längtat. Basta är hennes favoritgren. Hmmm... Jag undrar om hon hoppade ner i älven en sväng. Även det får jag hoppa över. I bästa fall skulle detta annars leda till att jag hamnar i någon by längre nerströms på ingen tid alls och får ligga på någon ny och spännande mage. I värsta fall - ja vad som kan hända en liten mops som passerar detta bitvis forsande vatten vill jag inte ens tänka på ...

Man skulle kunna tro att det var läge för lugn och ro här när det bara var jag, bossen och hennes ömma moder som intog ägorna. Men icke. Dom har jobbat som besatta och jag har till utmattningsgränsen jagat gräsklippare hela dagen. Är det normalt att tvåbeningar beter sig så denna helgdag? Nåväl som sagt - hon behövde den där bastun med tillhörande tvättritual.

I övrigt kan konsteras att hundarna här verkar ha annat i huvet än mig och dom sover mest i egna små hus ute på gården. Ja, ja säger då det - vilka stackare. Tur man är mops...

Nu somnar jag med sju rara blommor under kudden - undrar vem som är min tilltänkta?

Familjebyte

Jag har roat mig kungligt i dag! Fintade bort matte på Skurholmsberget under en promenad. Det var svårt men jag lyckades. Berget är ju inte stort och de var snabba tvåbeningarna på att rekrytera sökhundar och en hel armé av lockande folk i kvarteren. Jag fintade som sagt och satte sedan fart till dagis och flirtade med kvinna på cykel. Att parkera min mjuka bakdel på en männsikas fötter och ge hundögonen fungerar nästan alltid. Det är allergiker och hundrädda som är undantaget. Och möjligtvis de som tycker att jag luktar illa... Vet tvåbeningar hur de själva luktar? (Som grisar kan jag upplysa och deras doft brukar undgå få). Nåväl, kvinnan på cykeln tog mig vidare till glad barnfamilj. Där var det hallabaloo tills jag somnade gott på någons mage och vips stod matte trött i dörren. Hon verkar behöva sova en stund på någons mage hon också.
Glad midsommar!

Gissa mopsen

6 av 7 möjliga mopsar på denna bild. Hurra vilken dag! Rally på gräsmattan i två timmar hos AL och H. Satt som ett tänt ljus i den förbenade hundkojan i bilen på vägen hem. Det var som en födelsedag i förskott. Jag intar min rigor mortis special position, dvs blickstilla med lyft tass, numera när andra ska hälsa närgånget på mig. Har insett att om jag tillåter totalt överfall och närgångna nosar i 2 minuter får jag själv komma åt nästan varsomhelst på vem som helst. Matte mumlar mantrat om knipsa kulan. Hon ska alltid vara så brutal. Jag utför ju bara kärlekskonster. Jag är en löveman helt enkelt. Har så det räcker till alla. Nu ska jag vila på örat och drömma ljuva drömmar om snorffröknarna och Einar.

Hem1

Det är något bekant över det hela. Dofterna, platserna och tvåbeningarna. Har träffat flera nya hundar, valpar - fjantiga långbenta typer som jag dock gärna slickar på. Hemma i Luleå helt enkelt. Och matte utlovar fler överraskningar varje gång jag ser det minsta uttråkad ut. Ett hundliv kort och gott!

Utan is?

Hmm... I mitt livs begynnelse var det bara is. Vad är nu detta? Vatten säger dom - vatten som i skålen hemma?


Jag provar försiktigt om man kan gå på det - det gick inte...


... man går igenom det. Hmm, mystiskt...


Jag backar en aning. Det verkar helt klart skumt och kallt...


Men nu är jag cool. Den första sommaren i mitt liv lär jag mig att det finns vatten på fler ställen än i skålen - man är ännu i sin ungdoms dagar...

Sola!

Tvåbeningarna förundras över hur mycket sol och värme jag tål. Den uttjatade klyschan att jag är ju från Norrland och ska tåla kallt får man lyfta på benet för. Just det! Och nu är jag så sjukt less på kallt och tankar mina solceller i stället. Basta. eller bastu..

Förra helgen

Förra helgens hetväder i gott minne. Phu. Varken slask eller +27 får min kanelkringla att snurra. Men ett och annat dopp i sjön får energin att återvända.

Besök

Gunsan på besök. Det gillas. och de där nya fyrbeningarna som bara tuggar gräs på tomten hela dan. De tror de är tuffa, men jag är inte rädd.