Läser den nyskvätta lokaldelen på Skurholmsnytt. Detta är även skogen jag fintade matte i. Har lovat dyrt och heligt att inte göra om det. I alla fall de närmaste dagarna. Det pratas om att lägga spår för att få mig att använda nosen till annat än tidningsläsning tex om matte eller jag springer i från varandra igen. Ali ser det som en prestigesak att få ordning på nosarbetet. Mopsmaffian på Mörön har nämligen uttryckt tvivel om beskaffenheten på rasen mops imploderade nos och spårning. Jag känner mig som en vetenskapens utsända. Inte utsatt som Laijka, mer en upptäcksfarare. Var går min gräns?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar