Nu så

Når jag äntligen upp till lianen ungarna hängde i hela sommaren. Har vuxit serru. Matte säger att jag är manodepressiv som alla andra svenskar. Det är ett svårt ord, men jag kan väl tillstå att jag vitaliseras av ljusets återkomst. Har haft hemskt svårt att sitta stilla en enda stund de senaste veckorna, det kliar i varenda cell. Matte är ju en sak men på sistone har tom jack russel bruden på kontoret klagat över att jag är för energisk. Mötte dock Betsy som hastigast i tubenröran och hon kändes som en bättre match. Pfft terrier - vad har de gjort för att förtjäna sitt rykte mera vild än tam?