En morgon hade en vänlig själ lagt ett par koppel och plagg till mig utanför vår dörr. Detta var under den bistra vintern för sisådär en månad sedan. Termometern hade krupit ner till -17 och skogspromenaden kändes som ett nödigt ont. Nåväl. Tålmodigt provades utstyrslarna igenom. Spidermandräkten var bara för liten trots min ringa bringa hotade jag att spräcka det vackra röda tyget som vore jag Hulken. Militärskjortan var väl fräck, men lite trång och dessutom är hushållet pacifistiskt och hyser agg mot slentriananvändande av kamouflagekläder. Matte knypplade ihop en randig historia som tveksamt skyddade mot kylan och dessutom hölls i hop av tejp och klädnypor så folk skrattade åt mig på bussen. Innan vi skulle hem inköptes således en sportig, röd goretex/fleece på lokala djuraffären. Jag glömde protestera för där bjöds på karra och uppmärksamhet. Kläder i sig kan vara bra. Kanske.
Här är det sjukstuga. Är det inte den ena så är det den andra som kalvar i handfatet. blåbärssoppan går åt kan man konstatera. Matte var och bråkade med ett kärnkraftsverk i helgen. Jag fick inte följa med. Håll du ställningarna hemma, sa hon och for. När det blir varmare ska vi nog ha användning av dig också. Tills dess har jag provat olika outfittar. Ja kläder. Det låg en liten hög med plagg och koppel från okänd beundrare utanför min dörr härom morgonen. Mer om detta senare.
Når jag äntligen upp till lianen ungarna hängde i hela sommaren. Har vuxit serru. Matte säger att jag är manodepressiv som alla andra svenskar. Det är ett svårt ord, men jag kan väl tillstå att jag vitaliseras av ljusets återkomst. Har haft hemskt svårt att sitta stilla en enda stund de senaste veckorna, det kliar i varenda cell. Matte är ju en sak men på sistone har tom jack russel bruden på kontoret klagat över att jag är för energisk. Mötte dock Betsy som hastigast i tubenröran och hon kändes som en bättre match. Pfft terrier - vad har de gjort för att förtjäna sitt rykte mera vild än tam?
Matte har nu kört en provmånad med smaskiga grejer i sin jackfika så fort vi ger oss ut i kollektivtrafiken för att få mina ohejdade slickningar att glömmas bort. Brytas. Förväntansfullt krafsar jag på gömmorna så snart vi trängt oss in bland alla andra. Jag slafsar vilt på nästan allt som bjuds ur fickan. Dock skrynklar hon dystert sin panna och muttrar om mani ändå. Förstår inte hur hon menar. Jag är ju ett rovdjur. Kanske var jag en hyena i mitt tidigare liv. I alla fall röstar jag för att medicineringen ska fortsätta. Den funkar ju sååååå eh, bra..
Jag var i himlen i går och vände. En kort sväng. Svårt att säga om det var en ut ur kroppen upplevelse, snarare en in i kroppen upplevelse.
Sånt jag hatar och skäller ut på direkten:
