Övergår mitt förstånd hur mopsar i norr överlever. -20 någonting i dag och jag ryggar så fort det vädras i ytterdörren. Nej jag är inte kissnödig längre. Dessutom har det ju kommit nya mängder snö över storstaden och trafikens harmoniska flöde är satt ur spel. Det trängs och knuffas och tunnelbanan vägrar gå ovan jord lika mycket som jag. Matte kapitulerade och köpte mig en raffig sportjacka. Nu kan mormor G andas ut.
I alla fall, allt det där med trafiken gör att skogspromenaden blir högaktuell. Den som brukar vara så trevlig. Dock inte nu. Jag vägrar gå en meter av de tre kilometerna. Matte vägrar bära hela vägen. Så vi står och tjurar på 100 meters avstånd. Eller jag sitter - det blir tydligare så. Snödrivorna är direkt livsfarliga i drunkningsnivå för en sån som mig. Hallå snön går över halva låret på matte. Fatta läskigt!
-Du har ingen överlevnadsinstinkt alls, säger matte efter att ha lämnat mig pipandes i en driva.
-Du är empatistörd, är mitt enda svar när hon väl plockar upp mig.
Det är det akuta som berör
3 år sedan
3 kommentarer:
Det var då för väl med jacka. Jag har hört mormor G morra om det där länge nog...
Hej hej. Måste verkligen berömma bloggen. Lika kul att läsa varje gång. Jag ska också förmedla att Betty och din lille kille är halvsyskon. Den där Inge Svart har varit aktiv han. =) kram från Linda, Ester och halvsyrran Betty
Du skriver ju helt fantastiskt roligt! Älskar din blogg! Från Fredhällsmopsen Hugos moster Lisa
Skicka en kommentar