När Kairo går under går hela världen under
3 år sedan


Bara för att det är omöjligt att låta bli redovisningen av statistik, men har ni undgått livets njutning att ha ett hockeylag att skryta med på jobbet så torde det stå ganska klart vilket ni nu i hemlighet väljer. Ja, tills ni kommer ut ur garderoben som Lule-fan förstås. Här lyssnas det på matcher. Jag lyssnar helst på avstånd då matte ohejdat ylar ut sin glädje i tinnitusskapande decibel varje gång det görs mål. En chockerande upplevelse om man händelsevis valt sin kvällsslummer i absolut närhet.











Matte längtar såå efter att rulla fort och mata mil. Den lilla räserhojen är dock för tunn för att orka mopssällskap, men det experimenteras på andra cyklar. Nertryckt i en korg kan jag nog leva med. Man får sitta som ett tänt ljus och finna sig i att öronen fladdrar. Inte helt missnöjd med egen taxi.







De små bratsen vaskar bubbeltjofräs i baren eller något annat för dem försumbart med sina ärvda pengar. Det får det att krullas av obehag i min nacke och fick mig att kontemplera denna företeelse. Min konklusion är att "vaska" blir en symbol, som den yttersta provokationen av tvåbeningarnas överflöd. Vore det en konstnär som vaskade som installation skulle ironin av slit/släng samhället framstå desto tydligare. Alltså så här: är inte att byta sin fullt fungerande tjockTV till en platt likaså att vaska? Eller byta mobil fast den gamla ringer fint? Eller renoveringshetsen som sveper över riket. Ja men ni förstår säkert min logik.