Mina vyer vidgades denna sommar av nya klippskutt och havets vågor. Att se svalor under taknocken mata sina små och kaffet puttrande på gasolhällen. Tänk att en liten fallfärdig fiskebod kan inge sådan ro i själen emedan tuggbenen mals i maklig takt. Och att bli farsa på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar