Idag har vi varit på besök i andra änden av stan och hälsat på Molly. En pytteliten tvåbening. Jag rehabiliteras i snön. Jagar boll och tränas på att kallas in. Fattar ingenting ännu av det. En månad i gips med stillsamhet som ordination har liksom gjort att allt det där kom av sig. På vägen dit och hem - åker tunnelbana och roslagsbanan - blir alla jag möter totalt charmade av min uppenbarelse. Innebörden av hundtricket börjar gå upp för dom här hemma.
På tunnelbanan kommenterar en dam rart:
- Är det en boxer du har?
- Nej, det är en mops.
- Jaha, men jag trodde det var en valp (hon verkar inte riktigt tro på att jag är en mops och är en lite surare dam nu).
- Jo, men det är ju en valp...
Från chihuahua ena veckan till boxer. Är det ett framsteg?