Hoja.nu

Matte längtar såå efter att rulla fort och mata mil. Den lilla räserhojen är dock för tunn för att orka mopssällskap, men det experimenteras på andra cyklar. Nertryckt i en korg kan jag nog leva med. Man får sitta som ett tänt ljus och finna sig i att öronen fladdrar. Inte helt missnöjd med egen taxi.

Pappa kines...

... mamma japan, stackars lilla barn ;)



Nä då - sååå fin den lilla bastarden, som växt till sig och har en nos som heter duga tycker papsen.

Valp med rustning

Den här lilla skiten ger mig så mycket stryk. Valptänder med långa nosar borde förbjudas. Han hänger sig i mitt lösa skinn och vrider om, sedan när man ska bita tillbaka får man tveklöst bara en tugga päls i munnen.

En sista hälsning

Kärlek slickas härifrån till Älsklings-Aikki, 12 år, som kommer dra vidare till sällare jaktmarker i morgon. Mattes första hund. I alla fall pyttelitegrann. Hon har lärt sig allt hon kan (om hundar) av honom.
Minns speciellt en krispig, svinkall decemberdag i Pajala. Aikki tonårsstörig och J frustrerad. Ville inte alls lyda. Var bara lyckligt ostyrig och la sig glad i en snödriva för att kyla av magen en smula. Tydligen tyckte han inte att -38c var tillräckligt kallt.

Dom växer dom små bastarderna

Lucky bastard.

Djur med fler än 4 ben

Blev stungen av en geting häromsistens i mitt krigsskade ben, öh brutna. Det var en oangenäm upplevelse. Rekommenderas inte. Efter det känns alla djur med många ben, fler än jag kan räkna som små hot. De aktiverar min inre katapult även om det är sovläge. Kanske kunde man önska sig en flarra Radar till 2-års dagen. Fram för en insiktsfri närmiljö! Insektsfri?
Oooo, jag sprang även in i älsklings Betty häromdagen. Bilder kommer inom kort. Mitt i morgonrusningen snurrade vi upp varandra.
En femåring passerade:
-Kolla mamma - tvillingar!
Sedan anslöt en liten gul moppe dessutom. Hens matte lät oss veta att runt 19.30 är det mops-/frallträff i Vita Bergsparken varje tisdag. Kan dock inte närmsta veckan, men vad sägs om en date där på två veckor?

Lika som bär

Pappas donnor

Ja det var ju tal om att det kunde vara en annan herre som var pappa till flickorna: Texas en Jack Russel i kvarteret. Hohoho. När de kom ut var det inget snack om saken "The one and only" (kulan uppkallad efter livet självt) hade gjort sitt jobb! Jag var inte bjuden på middag i kväll men man ser ju på donnorna vem som kan stoltsera med faderskap. Ena damen har tom en nästan på pricken likadan liten, vit bläs som den jag har på bröstet. Strösslar med bilder, vad annat kan man göra?

Yo!

Den här DJ kursen vill jag också gå! DJ GREYBOY's french bulldog, MAMA, flexing her DJ skills at the mini mansion in long beach, ca.

http://www.youtube.com/watch?v=cQhHHMmPKc4&feature=player_embedded#!

Vaskelivask

De små bratsen vaskar bubbeltjofräs i baren eller något annat för dem försumbart med sina ärvda pengar. Det får det att krullas av obehag i min nacke och fick mig att kontemplera denna företeelse. Min konklusion är att "vaska" blir en symbol, som den yttersta provokationen av tvåbeningarnas överflöd. Vore det en konstnär som vaskade som installation skulle ironin av slit/släng samhället framstå desto tydligare. Alltså så här: är inte att byta sin fullt fungerande tjockTV till en platt likaså att vaska? Eller byta mobil fast den gamla ringer fint? Eller renoveringshetsen som sveper över riket. Ja men ni förstår säkert min logik.

Semester

Mina vyer vidgades denna sommar av nya klippskutt och havets vågor. Att se svalor under taknocken mata sina små och kaffet puttrande på gasolhällen. Tänk att en liten fallfärdig fiskebod kan inge sådan ro i själen emedan tuggbenen mals i maklig takt. Och att bli farsa på det.

Japs och Jug

En smartare variant på Jug

Tiffany the Jug puppy

Lite olika Jugs

Herregud!

Ärade kamrater där ute. Får jag det chockartade nöjet att meddela att jag i dag blivit far till två pigga små krabater. De är av blandrasen Jug eller Jops. Sivan är stolt moder. Hennes familj skulle just packa båten och åka hem från skärgården när krystvärkarna satte fart. Som tur är har de förlöst tre tvåbeningar förut så de hade snitsen inne med navelsträngar och annat. Två svarta valpar, en helsvart och en svart med vitt under magen. Troligen tikar. Dubbelt så lång nos som jag, hälften så lång som Sivan, min Jack Russel donna. Herregud. Mattorna vet inte om de ska skratta eller gråta. Men de skrattar mest. Det är i alla fall inte första gången i världshistorien. So lång!